Igår eftermiddag fick vi en ny boende i vår stuga. Hon heter Thando och är 14 år gammal. Jag har inte historien helt klart för mig, men det som är sagt till mig är att hennes pappa försökte våldta henne för ett år sedan, då hamnade hon i ett place of safety, men myndigheterna tyckte att det var okey om hon flyttade hem igen. Ett otroligt logiskt beslut.

Nu är det dock hennes lärare som har våldtagit henne, även tillsammans med en annan man. Läraren har dock betalt hennes mormor pengar (Lebola) för våldtäkten vilket innebär att nu vägrar hon berätta något om den av rädsla för att hennes mormor ska råka illa ut. Som jag tror att jag har skrivit innan så inom Zulu-kulturen så betalar ofta våldtäktsmännen offrens familjer vad de mister nu i hemgift genom att inte längre vara oskulder och således inte längre giftasbara. Under Apartheid-regimen var samhället för i detta fall Zulu-befolkningen laglöst och de fick därför skapa sina egna regler och domstolar. De här traditionerna lever kvar bland Zulu-befolkningen än idag. Speciellt också då förtroendet för rättsväsendet inte är det högsta här om man säger så.

Thando är en väldigt söt 14-åring. Hon frågade mig igår om jag ville bli hennes mamma och idag sa hon att hon älskade mig. Jag sa att jag var väldigt glad för att hon ville att jag skulle bli hennes mamma men att jag nog var för ung, och att jag tyckte det var gulligt av henne att hon sa att hon älskade mig. Våra känslor för varandra ligger inte än på samma nivå. Men hon är väldigt söt. När vi var i mataffären nyss så blev hon jätteuppspelt av att se dockor och igår så fick hon syn på en barbie och kastade sig över den. Kanske inte helt normalt om man är 14 år. Men med livet hon har levt kanske det inte är så konstigt men en regression till någon form av barndom. Nu måste jag i varje fall återigen gömma alla mina värdesaker. Hon hade blivit påkommen med att leta igenom polisens handväska. Polisens. Bådar inte gott för mina saker om man säger så.