Sydafrika är ett land som för mig är svårt att förstå. Å ena sidan är folk otroligt trevliga, hjälper varandra , öppna, kramar varandra och stödjer varandra. Det finns en otrolig gemenskap. Men å andra sidan finns det det högsta antalet våldtäkter här i hela världen. Till och med i jämförelse med länder i krig i andra delar av Afrika. Våldet är otroligt utbrett. För bara några minuter sen när jag promenerade hem stannade en man sin bil för att varna mig för att 4 svarta män utklädda till poliser försöker komma in i folks hem här i kvarteren för att råna och döda dem. Jag hör om folk som råkat illa ut, som blivit mördade, våldtagna, misshandlade etc. dagligen. Historier som är otroligt svåra att förstå. Varför gör man något sådant? Varför våldtar fyra killar i åldrarna 15-18 år en 12årig flicka, upprepade gånger under 6 månader, hotar att döda henne och sedan sprider en film av en av våldtäkterna så att hela Durban nu sett den. Och varför kommer det ut med borgen på 500 R (500 kr)? Samtidigt som flickan blir stenad av sina klasskamrater varje dag hon går till skolan och kallad hora.

Eva som jag bor med är otroligt positivt inställd till Sydafrika, hon ska söka jobb här på Be More och förhoppningsvis stanna här i 2 år. Jag har svårt att se Sydafrika med hennes ögon. En man dömdes för våldtäkt av flera barn i hans grannskap. Han hamnade i fängelse i flera år. Som en del av hans rehablitering, det finns faktiskt sådan, så ville staten lära honom ett yrke. Vad bättre än lärare? Staten ger honom en utbildning, förser honom med ett jobb på en statlig lågstadieskola när han avtjänat sitt straff och bidrar därmed att han kan våldta 44 unga pojkar. När historien kom ut blev han avstängd från skolan. I några månader. Han är nu tillbaka. Jag har svårt att se positivt på Sydafrika.

I Zulu-kulturen, den som beskrivs som personer med en trolig värme och gemenskap, i den så har kvinnor ingen makt. Alls. Vill en man ha sex med en kvinna säger han till henne, "Du är vacker". Har han sagt det får han ha sex med henne. Vill han gifta sig med någon kan han röva bort henne. Vill han ha flera fruar är det helt ok. Otrohet är otroligt vanligt. Men enbart av männen. Junior vi var på tur med berättade att han har en son med en kvinna och att han har en flickvän, men att det är komplicerat mellan dem och att de inte var tillsammans. Vi fick reda på i helgen av Jackie att han är trolovad med sitt barns mamma och har en zulu-flickvän samtidigt. Shame on him. Vad Jackie inte vet är att han även har en holländsk flickvän, en tidigare volontär, som skulle komma om två veckor och besöka honom och att han samtidigt har ihop det med Eva, (som inte visste om de andra förrän i veckan). Så han har fyra kvinnor samtidigt. Och han är ansedd som en av de bra zulu-killarna. En med schyssta (jämförelsevis) värderingar.

Det värsta för mig är egentligen att jag inte kan gå ut. Inte ens dagtid. Jag kan inte ta en promenad ens tillsammans med någon. Jag kan gå till Checkers, vilket tar ca 5 minuter. Och det bara dagtid. Min värld har krympt från att kunna gå så långt som jag orkar, till att inte lämna den inhängnade yta jag bor inom. Varje hus här har taggtråd, höga stängsel, murar, elstängsel och vakthundar. Ibland känns det som att stängslen inte är till för att hålla folk ute, utan för att hålla oss fängslade. Vill jag åka någonstans måste jag fixa transport vilket inte är det lättaste. Speciellt inte med ett handikappat barn. Hoppar jag in i en taxi är det som att sätta en stor blinkande skylt i pannan, "Redo att bli våldtagen, rånad och dödad". De senaste två veckorna har vart otroligt jobbiga, det här är på långa vägar det jobbigaste jag någonsin gjort. Nu den senaste veckan börjar jag dock känna mig bättre, jag pratade med Eva och Daniel innan han åkte och det hjälpte. Jag kan inte direkt säga att jag är lycklig för tillfället, men förhoppningsvis kommer jag hem som en betydligt starkare person.