Tänkte ge en uppdatering om allt.

Jenna var hos läkaren idag. Det var tydligen tydligt att hon blivit våldtagen, vilket vi inte har vart helt 100 % säkra på än. Jag har pratat med henne två gånger och sagt att det är viktigt att hon berättar vad som har hänt, att hon inte har något att skämmas för, att hon inte bär någon skuld etc. Förhoppningsvis kommer det sjunka in och hon kommer att berätta vad som har hänt. Det finns inte så mycket mer jag kan göra. Jag fick henne att rita en bild av sin familj och sina grannar för jag ville se hur hon skulle rita dem och om man kunde tyda något ur bilden. Hon ritade sig själv, hennes mamma och pappa väldigt fint. Hon ritade mamman i grannfamiljens huvud med massor med ringar istället för bara en. Hon ville inte rita hennes bror, grannfamiljens döttrar eller son. Jag frågade om hon inte ville rita mer eller om hon inte ville rita dem. Hon svarade att hon inte ville rita mer när det gällde döttrarna och hennes bror, men att hon inte ville rita sonen i grannfamiljen. Så hon gjorde en tydlig åtskillnad mellan dem. Varför ville hon inte svara på.

Allt jag får reda på, som hon säger eller gör skriver jag ned och ger till hennes psykolog.

Annars rullar allt på bra. Jag hade några dagar i början jag verkligen tyckte att det var jobbigt, men det har blivit bättre och bättre med tiden. Idag var jag med till Socialtjänsten med en kvinna. Hon ville ge bort sina barn till Mother of Peace (Barnhemmet vi hade utbildningen på) under de tre år det tar för henne att avsluta sin utbildning, eftersom hon inte har pengar att försörja dem med. Det löste sig istället så att hon ska behålla dem men få mer pengar för dagisavgift och blöjor. Imorgon ska vi åka runt och besöka alla projekt som Be More har i området. Det ska bli intressant.

Vi hade ett möte med Michelle och Loes från Be More igår om hur det går och hur vi känner. Jag och Eva fungerar väldigt bra socialt, vi har ungefär samma humor vilket underlättar något enormt. Men vi har inte alls samma syn på hur man handskas med barn. Hon är väldigt strikt, tycker inte att barn ska ha närhet eller att man ska fråga vad de vill etc. Jag tycker att man ska vara bestämd såklart, men jag tycker också att det är otroligt viktigt att kommunicera och förklara varför man gör som man gör, speciellt med äldre barn. Hon såg det som att jag hade svårt att handskas med Jenna eftersom jag inte alltid bara ger henne order. Nu har vi diskuterat det så förhoppningsvis förstår vi varandra. Hon berättade att i hennes familj så kramar man aldrig varandra. Är man ledsen så sitter man i olika hörn i rummet och diskuterar saken. Jag kramar mina föräldrar varje gång jag träffar dem, flera gånger. (Sen vet jag självklart att det skiljer sig från familj till familj). Hon kramar aldrig sina vänner heller. Jag kramar alla jag tycker om och ser det som självklart. Det är konstigt hur något sådant kan skilja sig emellan två egentligen ganska närliggande länder.